11. Möbelflytten

(Ur Förvandlingen – Musikalen, AKT I)

Grete: Var inte rädd.
In i rummet nu.
Han är din son.
Varför tvekar du?
Du har ju väntat på det här så många veckor nu!

Det här går bra.
Du är nästan där.
Och han är lugn.
Du är säker här.
Du är hans moder och det vet han om!

Var inte rädd.
Var inte rädd.

Modern: Grete, jag kom på en sak.

Grete: Vad?

Modern: Jo, om vi gör som du har tänkt och flyttar möblerna.

Grete: Ja?

Modern: Ja, då blir det lite tomt.

Grete: Ja, jag vet det är meningen.

Modern: Men…

Grete: Men vad är det som bekymrar dig?

Modern: Det blir så tomt.

Grete: Och?

Modern: Och jag tänker på min son.
Om vi tar hans saker. Allt han äger…
Ger vi inte då upp hoppet? Om förbättring?

Grete: Ger vi honom inte spelrum, lite svängrum,
lovar jag att han blir galen

Vem vill va instängd i en bostad?
Nog drömmer alla om en fristad.
Där man har plats att prova sina vingar…
Klättra runt på väggar!
Va lite tokig, ja när andan faller på.
Vi flyttar ut hans möbler, mamma, det blir bäst så.

Gregor: Vänta, Mamma har ju rätt!
Det var ju typiskt Grete!
När allting står på spel,
då vet hon plötsligt allt om mig,
då vägrar hon ha fel.

Om allt jag har försvinner,
om här blir kalt och tomt,
Hur ska jag känna?
Ska jag då glömma
att jag är människa?

Modern: Grete, det känns inte bra.

Grete: Nähä?

Modern: Han var bara fem år när han fick sitt lilla nattduksbord.

Grete: Jaha?

Modern: Var ska han ha sitt vattenglas?

Grete: Är det det som bekymrar dig?!

Modern: Nej…

Grete: Mor, jag tror inte att han är så fäst vid möblerna nu.

Modern: Men dom är ju ändå hans…

Grete: Var inte rädd.
Allting löser sig.
Det här är rätt.
Snälla tro på mig!
Om han fick en chans så skulle han nog tacka dig.

Gregor: Jag måste hindra Grete!
Nu är det ont om tid…
Men jag ger inte upp så lätt,
och inte utan strid.

Ska dom tömma rummet
då får dom först be om lov!
Min kära moder,
det tog ett tag!
Är du verkligen redo att träffa din son, mamma, här är jag!

Modern (svimmar): Oooh!

Grete (tal): Men! Gregor, vad gör du?!

Gregor (tal): Grete, jag…

Grete (tal): Ditt odjur, du håller dig borta från henne, hör du det?!

Gregor (tal): Det var inte meningen.

Grete (tal): Nej! Nej!! Du stannar här ute nu!

Gregor (tal): Grete, snälla… Grete? Grete?! Grete??!!

Fadern (tal): Vad är detta? Ha! Jag förstår nog. Precis vad jag hade förväntat mig. Vad har du gjort med dom, ditt kräk!

*Fadern attackerar Gregor genom att kasta äpplen på honom*

Modern (tal): Skona honom!

Fadern (tal): Ur vägen!

Gregor (skriker): Aaah!