3. Invid gasljusets låga

(Ur Förvandlingen – Musikalen, AKT I)

Gregor: Så lugnt, så stilla de lever.
Invid gasljusets låga, i tystnad och ro.
Ett hem, ett riktigt hem…
Där min familj har fått bo.

Utan mitt arbete, hur får vi råd?
Hur får vi råd att stanna?

Ska nu allting försvinna?
Ska nu allt bara ryckas ifrån mig?
Har alla år varit förgäves?
Som jag slitit, och bara
för att dom ska få vara
invid gasljusets låga…

Om jag kunde få veta vad de tänker!
Varför säger de inget?!
Om dom visste hur mycket dom plågar mig nu.
Om jag kunde va med dom där…
invid gasljusets låga.

Vad har jag blivit?
Vad är jag nu?
I deras blickar fanns bara fruktan.
Hur ska jag nånsin glömma bort
hur rädda dom såg ut?!

Vad är jag?
Vad har hänt mig?!
Vem ska nu ta hand om min familj?!
Nej inget ska få förändras!
Jag tar hand om min familj.

Varför känns rummet mycket större nu?
Väggarna drar sig undan.
Taket, det höjer sig bort från mig.

Säg hur skulle jag våga
ta mig ut dit igen?
Lämna rummet…
Se ljuset igen.
Lämna rummet,
blott en stund.

Blott en stund få va med dom där…
invid gasljusets låga!