18. Invid gasljusets låga (repris)

(Ur Förvandlingen – Musikalen, AKT II)

Gregor: Ska nu allting försvinna?
Ska nu allt bara ryckas ifrån mig?
Det var ju jag som gav familjen deras
hem, där dom fått vara
bortom nöd, bortom fara.
Invid gasljusets låga…

Ska dom låta mig ruttna här inne?
Hur kan dom göra så mot mig?
Hur kan dom gömma mig, glömma mig,
förneka sin son?
Har dom slutat försöka?

Ger jag dom skulden?
Har dom nåt val
när dom tvingas att leva som slavar?
Den kvinnan är av Satan sänd att plåga min familj!
Det är över, det är slut nu!
Slut med hennes hån och tyranni!
Ja, hon ska få hälsa på Gregor,
familjens lilla hemlighet…

Nu går jag ut,
går ut till slut
och sliter av en hals!

*Grete spelar fiol*

Hyresgästen (tal): Men vad är det jag hör?

Fadern (tal): Grete, nu slutar du genast med det störande gnisslet!

Hyresgästen (tal): Störande? Inte alls, herr Samsa. Säg åt din dotter att bjuda oss på ett ordentligt framträdande istället.

Fadern (tal): Eh… med nöje! Grete! Vår gäst vill ha ett ordentligt framträdande.

Hyresgästen (tal): Ja, jag är mycket förtjust i violinmusik, det ska ni veta. Var inte nervös är du snäll. Om du är nervös så kommer du bara spela sämre och då blir det ju svårt för oss i publiken att njuta.