12. För det vill du väl, Grete?

(Ur Förvandlingen – Musikalen, AKT II)

Grete: När han var ledig en dag
gick vi ut i höstens Prag.
Lövens glödande ton
gav vattnet färger när vi stod på bron.
Åh, jag önskar du fick leva av musiken,
Syster…

Hans ord dom dröjer sig kvar…
Om dom ändå kunde va
mer än en vacker dröm, som aldrig kan bli sann

Gregor: Tänk att dom inte förstått
vilken gåva du har fått.
Den är värd mycket mer…
Du borde dela den med många fler.
Ja, jag önskar du fick spela hela tiden,
Syster…

För det vill du väl, Grete?
Ge dig av för att leva av musiken.
Ja, det vill du väl, Grete?

När du spelar ser jag en väg tillbaka
Hur molnen skingrar sig, och solen vaknar!

*Grete tar upp sin fiol och spelar*

Gregor: För det vill du väl, Grete?
Ge dig av för att leva av musiken.
Ja, det vill du väl, Grete?

Grete:
Det var bara en dröm…
En dröm som aldrig kan bli sann.

 
Gregor: Du ville alltid spela
en gång i tiden.
Du har haft gåvan, Grete
sen du var liten.