10. En moders önskan

(Ur Förvandlingen – Musikalen, AKT I)

Modern: Livet ger och livet tar
men mina minnen har jag kvar.
Han fanns alltid tätt intill mig,
han följde med mig överallt.

Varför lät jag tiden gå så fort?

En gång sökte han min famn.
En gång kände vi varann.
En gång stod där en ung man
och det var något som försvann

Jag vill vara hos mitt sjuka barn…

Det är en moders önskan att få trösta sitt barn.
Han var så liten…
Jag kan höra honom ropa
“mamma, kom!”
Mamma, kom!
Mamma, här är jag.
Mamma, var är du?
Han är i nöd, och här står jag som ett fån,
fast jag är hans moder, och han är min son.

Vad skulle jag då ha gjort?
Med åren tystnade han rop.
Eller var det jag som inte hörde dem?!
Fanns jag där en enda gång?

Mamma, kom…
Kom, Mamma, kom!
Mamma, kom!
Mamma…
Mamma…

Mamma, kom!

Mamma här är jag
Mamma var är du?
Han är i nöd, och här står jag som ett fån,
fast jag är hans moder, och han är min son.